Author Astrid Forsberg says: It seems to me as if we own far more power over being fellow human beings than we use . By 'we' I mean here especially the women. There are wives and mothers , female youth leaders and board members , who cry with tears in his eyes and beside himself with despair : ' I have no power anymore, I have no power to direct and control those people, who are close to me , as I s interest for the ! ' The kind of power the desperate , who feel powerless , striving , the power to help, the power of his personality and his spirit might bring others to a certain goal. And it is clear , that many a time the feeling of powerlessness has to appear , both for the intent -
( next column )
strong and the weak-willed . However, this
sense do not always speak the truth. Just at that moment they believe they have lost all power to redeem , to help another human being , one has to calm and collect themselves , rather than to exclaim in despair. The loneliness and the collection while you will feel that the power is there for temporary failures and external adversities.
But there are many of us who abuse their power and even more who do not tend to it at all. Both parts are dangerous. That without violence to others' feelings and free will exercise their power to help , to liberate, to support is an art. Only by quietly without any preconceptions approach a fellow human being in benevolence and any friendship , we can exercise the power - to the building . And we can develop and strengthen this power just by farming the right . We do not have many and beautiful words to use that power. Here is no question of conversion attempts , persuasion , and the like, which in most cases begets resistance of the person they want to influence. The trick to use his power associated with our ability to act by giving on another person's struggles and difficulties , follow this person's soul shifts , rise up and help precisely where needed. This psychological art we possess in greater
( next column )
extent than we ourselves know. It is a gift that is latent in many of us.
THE MORE PEOPLE THE RELEASED FROM THE destructive force - IDEAL , THE MORE WE ARE NEAR IDEAL
So says editor Mauritz Wästberg in this excellent -response : The will to power of an individual, a class , a nation is as natural as a human requires food and drink and love from others to find life worth living , for it is the deepest nothing other than the will til life. But the desire to rule over others , which manifests itself in the repression of a person, a people, a race is too close to allied with nature's primitive service life in order to meet the claims of liberty and culture, as a Democrat places on human life together . Both individually and publicly makes often the observation that the more domineering and self-righteous a person is, the more distant she seems to be from the cultural ideal, which must be every man's hallmark of a democratic society with freedom and responsibility . The power of will which owns right of domicile in a culture of democracy must take aim at freeing bonded forces and the right set misaligned wills , to leverage and coordinate them in collective constructive social structure and to encourage each person's freedom of growth and development . And the number of people who manage to free themselves from the primitive , destructive , freedom -killing power of ideals and transforming their desire for power in a generous desire to give , to help and serve , the more rapidly and safer , we can realize the ideal of humanity .
UNHAPPY PEOPLE I HAVE OFTEN FOUND ARE POWER-HUNGRY
says author Gunhild Tegen in the following response :
Why do people strive for power ? An unfortunate person is often greedy for power . I remember a teacher who was terribly possessive . I was then in life knowing that she lived in a failed marriage . But she took ' revenge ' or replacement on school children - Each one is master of his poor , says a proverb . When one gets bullied by his superiors , and can not give, then allow it to go further than a child who is defenseless .
page 45.
But if you realize that that kind of domination is a primitive form of revenge - then it may happen that the cape(?) is broken by one's lust for power and to settle down and find compensation in healthier activities. A happy person is suffering rarely of lust for power. The happy people are those still in the country that are not bred and haggle.
When one has become free from the lust for power which is actually revenge desire, then there remains a different kind of power - the power that lies in influence over the people - not in order to glorify himself but to help them understand themselves and develop their forces to own good. a fine power form - joyful and happy doing business. It is practiced by many teachers and other educators. And it often becomes retrospect of a life- wisdom , when the youth has fled the coop .
They often speak derisively about anyone: he or she wants to be felt everywhere. This means sometimes just a nervous maktbegar(?) in small - but it can also be a natural superiority, which annoys some people to resistance. When you are too much irritated when another ' asserts itself ' , one should examine himself, and examine if, it does not depend on the man himself prevented from appearing as one would like .
The art of intimacy with people is precisely the interaction between the live and let live and - consideration for others may not be swallowed up by one's own desires to penetrate up . This interaction has in our days been given a name, which says a lot and meant a lot : solidarity. Not only I but all of us !
I
ENSAMHETENS OCH SAMLINGENS STUND KÄNNER MAN ATT MAKTEN FINNS DÄR
TROTS ALLT...
Författarinnan
Astrid Forsberg säger: Det förefaller
mig, som om vi äger langt mera makt över vara medmänniskor än vi utnyttjar. Med 'vi' menar jag här framför allt
kvinnorna. Det finns hustrur och mödrar,
kvinnliga ungdomsledare och styrelseledamöter, som ropar med tårar i ögonen och
alldeles utom sig av förtvivlan: 'Jag
har ju ingen makt längre, jag har ingen makt att leda och styra dessa
människor, som står mig nära, som jag ar intressad av!' Den sorts makt de
förtvivlade, som känner sig maktlösa, eftersträvar, är kraft att hjälpa, makt
att med sin personlighet och sin andes styrka föra andra till ett visst mål. Och det är klart, att mången gång känslan av
maktlöshet måste inställa sig, både for de vilje-
(next
column)
starka och
de viljesvaga. Men denna
känsla
talar inte alltid sanning. Just i det
ögonblick man tycker sig ha förlorat all makt att förlosa, att hjälpa en annan
människa, har man att lugna och samla sig, i stället för att utbrista i
förtvivlan. I ensamhetens och samlingens stund känner man att makten finns där
under tillfälliga misslyckanden och yttre motgångar.
Men det
finns många av oss som missbrukar sin makt och ännu flera som inte brukar den
alls. Båda delarna är farligt. Att utan våld på andras känslor och fria
vilja utöva sin makt till att hjälpa, att befria, att stödja är en konst. Endast genom att stilla utan alla
förutfattade meningar närma oss en medmänniska i välvilja och helst vänskap kan
vi utöva var makt - till uppbyggande.
Och vi kan utveckla och stärka denna makt just genom att bruka den
rätt. Vi behöver inte många och vackra
ord för att kunna använda denna makt.
Här är inte fråga om omvändelseförsök, övertalning och dylikt, som i de
flesta fall föder motstånd hos den man vill påverka. Konsten att bruka sin makt hänger ihop med
vår förmåga att kunna aktgiva på en annan människas strider och svårigheter,
följa denna människas själsskiftningar, gripa in och hjälpa just där det
behövs. Denna psykologiska konst
besitter vi i större
Så säger
redaktor Mauritz Wästberg i detta utmärkt formulerade
svar: Viljan till makt hos en individ,
en klass, ett folk är lika naturlig som att en människa kräver mat och dryck
och kärlek från andra för att finna livet värt att leva, ty den är djupast
ingenting annat än viljan til liv. Men
viljan att härska över andra, som tar sig uttryck i förtryck av en person, ett
folk, en ras är alltför nära befryndad med naturens primitiva driftsliv för att
kunna motsvara de anspråk på frihet och kultur, som en demokrat ställer på
manskligt samliv. Både enskilt och
offentligt gör man ofta den iakttagelsen, att ju mera härsklysten och självgod
en människa är, desto mera avlägsen synes hon vara från det kulturideal, som måste
bli varje människas adelsmärke i ett demokratiskt samhälle med frihet under
ansvar. Den maktvilja som äger
hemortsrätt i en kulturdemokrati måste ta sikte på att frigöra bundna krafter
och rättställa felinriktade viljor, för att utnyttja och samordna dem i
kollektivt konstruktivt samhällsbygge och för att främja varje människas fria
växt och utveckling. Och ju flera
människor som lyckas befria sig från det primitiva, destruktiva, frihetsdödande
maktidealet och omvandla sin maktvilja i en generös vilja att ge, att hjälpa
och tjäna, desto raskare och säkrare kan vi realisera mänsklighetsidealet.
OLYCKLIGA MÄNNISKOR HAR JAG OFTA FUNNIT MAKTLYSTNA
säger
författarinnan Gunhild Tegen i
följande svar:
Varför
strävar människorna efter makt? En
olycklig människa är ofta maktlysten.
Jag minns en lärarinna, som var fruktansvärt härsklysten. Jag fick sedan i livet veta att hon levde i
ett misslyckat äktenskap. Men hon tog ut
'hämnd' eller ersättning på skolbarnen - Var och en är herre över sin stackare,
säger ett ordspråk. När man själv blir
hunsad av sin överman, och inte kan ge iten, då låter man det gå vidare över en
underordnad, som är värnlös.
page 45.
Men om man insett att den sortens maktutövning är en primitiv form av hämnd - då kan det hända att udden brytes av ens maktlust och man slår sig till ro eller finner ersättning i nyttigare verksamhet. En lycklig människa lider sällan av maktbegär. De lyckliga människorna är de stilla i landet som inte ävlas och bråka.
När man
gjort sig fri från den maktlust som egentligen är hämndlust, då återstår en
annan form av makt - den makt som består i inflytande över människor - inte för
att man skall förhärliga sig själv utan för att hjälpa dem att förstå sig
själva och utveckla sina krafter till eget bästa. De är en fin maktform - en glädjande och
lyckliggörande verksamhet. Den utövas av
många lärare och andra pedagoger. Och
den blir ofta facit av ett livs visdom, när ungdomen flytt sin kos.
Man talar
ofta hånfullt om någon: han eller hon
vill göra sig gallande överallt. Detta
betyder stundom just ett nervöst maktbegar i smått - men det hkan också vara en
naturlig överlägsenhet, som retar somliga till motstånd. Nar man alltför mycket irriteras över att en
annan 'gör sig gällande', skall man rannsaka sig själv och undersöka om, det
inte beror pa att man själv hindras fran att synas som man skulle vilja.
Konsten i
samlivet med människor är just samspelet mellan leva och och låta leva -
hänsynen till andra får inte uppslukas av ens egen lust at tranga fram. Detta samspel har i våra dagar fått ett namn,
som säger mycket och betytt oerhört mycket:
solidaritet. Inte bara jag utan
vi alla!
No comments:
Post a Comment