Note: Laura Jensen is not fluent
in Swedish
These two paragraphs describe the West Coast encounter with
Otto R. Karlstrom of the Compass Mission of Seattle in Summer, 1938
Det stod tämligen klart för mig att individuellt sökande efter alla dessa människor var en fysisk omöjlighet. ingen av dem kunde tänkas infinna sig till det väldiga släktmötet i Wilmington eller på planen framför svensk-museet i Philadelfia. De gamla adresserna dugde inte heller som ledtråd. Husen där de bott var kanske försvunna och själva kunde de vara i en annan del av Amerika. En mor frågar efter sonen "en tid i Minneapolis, sedan i skogarna." "I skogarna" är liktydligt med spåren av en flykting västerut, kanske till Washington, där otaliga svenskar arbetar i skogslägren. Men det lönar sig ju inte att söka på måfå i skogarna utan genom observation på platser dit arbetarna föras under pauser i arbetet. En adressavlämnare talar om Västkusten. Det ar en hel kontinent. Det kan hända att vederbörande bot i en storstad vid Stilla havet eller i en liten avkrok vid kusten. Den amerikanska landsbygden har milliontals hus, login och krypin. En människa där är som en knappnål i en hundramilaskog. Svenskar har arbetat i skogar och gruvor, svenska rallarnävar har vräkt undan hundratals mil av de väldiga naturhindren i Klippiga bergen där nu järnvägen förenar öst med väst. De kanske bor någonstans utefter järnvägen och har annan sysselsättning. En svensk rallare kommer inte bort, därtill är han av alltför hållbart virke.
På resan hade jag sällskap med den eminente kännaren av Svensk-Amerika, pastor O.R. Karlström, en småländsk sjöman, som efter fantastiska öden blev präst i Augustana-Synoden och föreståndare för den vittomspännande Kompassmissionen på Västkusten. Han lövade hjälpa mig och vi beslöt att utarbeta en lista, vid vars uppdelning vi skulle följa Augustanas gamla indelning av svenskcentra, sådan denna uppbyggts sedan 1860. Det finns 13 s.k. konferensområden, vartdera med en president i spetsen. Till dessa skulle vi lägga ett fjortonde, d.v.s. upptagande personer til sjöss, i Sydamerika eller utan egentlig U.S.A. -adress. Men det brådskade med tryckningen och manuskriptet var inte utarbetat i en handvändning. Vi hade inte råd att leja hjälp men vi infångade en präst som var på resa till en vilokur på Västkusten. Honom tog vi med oss till Pastor Karlströms lilla blockhus och satte honom i verksamhet med oss under två 18-timmars arbetsdygn. Resultatet var en åttaspaltig lista av en meters längd, upptagande samtliga adresser och ledtrådar i U.S.A. samt den efterfrågande parten i Sverige. I hundratals exemplar sändes denna lista ut over landet, till konferenspredikanterna, till konsulat och föreningar, till svenskspråkig press. Den löper nu genom storstädernas människohav genom Västerns och Kanada skogar, bland sjömän och fiskare och gruvarbetare, över prärierna och genom bergsbyarna. Namnen läsas av ett gäng skogsarbetare i Washington. 'Kalle K. - honom sporde jag i Alaska i somras', säger kanske en. Eller: "Han jobbar i en brädgård i Portland." Vid The Compass Mission i Seattle går dagligen ända till 800 svenskar ut och in, de läser listan och det upstår ett helt nät av kommunicering. Jag är säker på att det finns anledning att hoppas, att det framemot jul skall ha ingått en mängd livstecken från de eftersökta.
Missed the show? Watch videos of the Live Earth Concert on MSN.
No comments:
Post a Comment