Gilbert Gord, Suomi Band Drummer Upper Right |
Seventeen years
as teacher-
among the Native-Born in Alaska
It would be that 17 years teaching among the Native-Born in Alaska would be an achievement for which not all women had time. Mrs. Alma Ander -
New column
sen, Latest from Liljendal allows for an introduction and there it is understandable that with genuine interest we pray her to tell me something about life up there in the much debated gold-digger society.
- The whole thing is really not that remarkable, says wife Andersen in her undemanding manner . It was in July 1921 my husband who was a Dane , and I drove up to Alaksa , where my husband would be the teacher in one of the ambulatory government schools . Only a few months after, he died one and what was more natural one that I – I was recruited because I had been at his side. Thus it came to be that I was the teacher in Alaska and there I have since stayed .
- The conditions up there are still very Primitive . But perhaps therefor, for the yearly there is much to do to bring the country to civilization and culture, and the work of highly interesting. The children we teach do not understand English when they come to school . Gradually we try to implant in them the knowledge of this language, but we work likewise for the school the mother otngue by teaching them to think in both languages. Eskimo children are very teachable and seek to avail themselves under observation. A particular characteristic is their artistic talents, in particular their interest in vocals and music.
- I can add it is now thirty-two years ago that I emigrated to America and throughout this long time I have not visited the home country. There is of course a mighty distance from Alaska and I have now traveled approximately half the globe around during this trip. Finland never forgets about amerikan-finlanders not matter how long we have stayed in the big country to the west . All summer I dreamed I woucl again hear the cuckoo and the lark . You can understand with what joy I see that my will be met. I will stay in Finland for one year and then I steer again to Alaska and my Eskimo children there.
Style Load balance business
life in america
Board the Lancastria encounter we hubs pa leader for the Finland- Swedish farddeltagarna Mr. . Alexander Koll. Mr . Track if you were born in Pietarsaari , but emigrated already for 35 s back and since then has not been in Finland . Over the past thirty successor , he has been a resident of Washington, where he engaged in business .
- Businesslife in America presently is characterized as stagnant , says Mr. Koll. It can not claim to be oiled the surge, the steering wheel, the latest release after the recession, stalled. It is hard to say why this is, perhaps you could say that we have to do with a suite of depression and that it requires
(New column)
a time of peace for the upswing again to be continued . For a part we can mention the numerous
strikes , which come after each other one after the other, to make a team uncertain.
- Finland Svenks take to ordinary choices in America . Maybe no great fortunes , but nobody falls either on society . During the worst depression I worked in an organization, which handled relief activities , but not in an output case, I remembered that a Finland- Swedish emigrant would have had to ask for help.
among the Native-Born in Alaska
It would be that 17 years teaching among the Native-Born in Alaska would be an achievement for which not all women had time. Mrs. Alma Ander -
New column
sen, Latest from Liljendal allows for an introduction and there it is understandable that with genuine interest we pray her to tell me something about life up there in the much debated gold-digger society.
- The whole thing is really not that remarkable, says wife Andersen in her undemanding manner . It was in July 1921 my husband who was a Dane , and I drove up to Alaksa , where my husband would be the teacher in one of the ambulatory government schools . Only a few months after, he died one and what was more natural one that I – I was recruited because I had been at his side. Thus it came to be that I was the teacher in Alaska and there I have since stayed .
- The conditions up there are still very Primitive . But perhaps therefor, for the yearly there is much to do to bring the country to civilization and culture, and the work of highly interesting. The children we teach do not understand English when they come to school . Gradually we try to implant in them the knowledge of this language, but we work likewise for the school the mother otngue by teaching them to think in both languages. Eskimo children are very teachable and seek to avail themselves under observation. A particular characteristic is their artistic talents, in particular their interest in vocals and music.
- I can add it is now thirty-two years ago that I emigrated to America and throughout this long time I have not visited the home country. There is of course a mighty distance from Alaska and I have now traveled approximately half the globe around during this trip. Finland never forgets about amerikan-finlanders not matter how long we have stayed in the big country to the west . All summer I dreamed I woucl again hear the cuckoo and the lark . You can understand with what joy I see that my will be met. I will stay in Finland for one year and then I steer again to Alaska and my Eskimo children there.
Style Load balance business
life in america
Board the Lancastria encounter we hubs pa leader for the Finland- Swedish farddeltagarna Mr. . Alexander Koll. Mr . Track if you were born in Pietarsaari , but emigrated already for 35 s back and since then has not been in Finland . Over the past thirty successor , he has been a resident of Washington, where he engaged in business .
- Businesslife in America presently is characterized as stagnant , says Mr. Koll. It can not claim to be oiled the surge, the steering wheel, the latest release after the recession, stalled. It is hard to say why this is, perhaps you could say that we have to do with a suite of depression and that it requires
(New column)
a time of peace for the upswing again to be continued . For a part we can mention the numerous
strikes , which come after each other one after the other, to make a team uncertain.
- Finland Svenks take to ordinary choices in America . Maybe no great fortunes , but nobody falls either on society . During the worst depression I worked in an organization, which handled relief activities , but not in an output case, I remembered that a Finland- Swedish emigrant would have had to ask for help.
Below, the Swedish of the Article.
Många
amerikafinländare
hemma
med första båten
Goda
affärer tillåta
hemresa med
egen
bil på däck
Glada och
förväntansfyllda anlände i går de första amerikafinländarna på den
obligatariska semesterresan till hemlandet.
Det var SS Lancastria, som vid niotiden på aftonen hämtade omkring 400
duktiga landsmän, vilka under strävsamma år sparat ihop till en biljett för
färden till Finland.
Många
underbara tungomål surrade i luften, när våra medarbetare beträdde Lancastrias däck
där oceanjätten låg uti på Kronbergsfjärden - det var inte bara olicka finska
och svenska dialekter, utan också denna säregna blandning av hemlandets språk
och amerikanskan som man lärt sig därborta.
Och trots att en liten parvels insjuknande i mässling försvårade
landstidningsproceduren och skapade en stämning av karantän för några timmar
ombord på ångaren, var humöret det bästa.
Man väntade sig ett glatt och hjärtligt återseende med hemlandet, och då
kunde några timmar hit eller dit inte betyder någenting.
Där var
inte bara allas vår Mr. Bruno Forsberg, som nu i många år fraktat sina landsmän
fram och tillbaka över Atlanten, och städse hjälpt rådvilla emigranter
tillrätta. Där syntes också Dr. Rafael
Engelberg, som på Suomi Seuras vägnar skötta trivseln ombord. Man såg också bland de resande konsul Carl H.
Salminen, som fungerade såsom en de många gruppernas ledare och vidare Mr. A.
Koll, boss för det till ett hundratal uppgående Finlandssvenkarna.
När alla
besvärligheter slutligen voro undanstökade, när de välbärgade emigranternas
medhavde bilar firats med på några pråmar och kappsäckarna på några andra, var
man färdig att stiga i land. Två
ångslupar skötte trafiken mellan Lancastria och Södra Hamnen och när
next column
den första
lade till vid tulpaviljongen klämde en hornorkester i med "Vårt Land"
och "Stars and Stripes" till
de hemvändandes ara. De många tusen släktingar
och vänner, vilka troget väntat sedan femtiden, fingo äntligen hurra och vifta
och sluta de forsta kära i sin famn.
Svenskt
musikliv vid / Stilla havet
I
röksalongen träffa vi på en snart ung
man, välklädd och förekommande. Han
samspråkar livligt med Evert Ekroth, som också farit ut för att hälsa de hem vändande. Och vid en presentation framgår det att vi ha
professor John Sundsten framför oss, född i Munsala, men seden 1913 bosatt i
Staterna. Professorn, som är pianist,
till professionen intar en betydande ställning bland sina landsmän därborta;
varja år ar han förstå dirigent på de stora finlandsvenska sångfester, som
Runebergsorden brukar anordna vid vid stilla havskusten.
-An så länge
äro vorer körer sinnerligen livaktiga och omhulda den svenska sången med stort
intresse, berätter han. Vid vart senaste
"meeting" hade över 400 sängare mött upp, men jag är rädd för att den
siffran kommer att sjunka avsevärt. Det är
namligen så, att åter
next column
växten är väldig
klen inom dessa körer. De, vilka kommit
ut från Finland deltaga nog gärna i detta arbeta, men ungdomen vilken ofta
vuxit opp därborta, har andra intressen, och har också helt naturligt fjärmats
från sitt gamla mödersmål. Jag vill inte
vara pessimistisk, men det kan handa att vi måste inskranka oss belydligt redan
efter fem år eller så, säger han.
-Och ni själv?
-Jag
arbetar i Seattle som musiklärare, och har under detta arbete kommit i ganska
livlig kontakt med minna landsmän i Amerika.
Det är beundransvärt att se huru föräldrarna arbeta och försaka för att ungdomen skall kunna få den bästa tänkbara
uppfostran. Följden är ocksa den, att
medan de flesta, vilka tillhora en äldre generation, stå ganska främmande för
intellektuella sisselsättningar, de yngre i allmänhet gått genom nagot college
och förvärvat sig en ofta ganska imponerande boklig bildning. Salunda göra också vi ett blygsamt
kulturarbete i svenskhetens tjänst.
Munter
odlare / av tranbär
Mister Albin
Jansson heter en munter och tandlös gammal gubbe, som ocksa ar ombörd. Ocksa hustrun hans ar med
new columm
Det ar 28 år
sedan Mr. Jansson var har senast, och 45 år sedan han for till det förlovade
landet, och nu har den fina tranbörsodlingen i Massachusetts gatt så bra, att
han kunna kosta pa sig en resa hem.
- Men det
blir bara på några månader, sager Mr. Jansson och grinar belåtet då hans blick
svepar över stadens silhuett i i solnedgången.
Jag hinner tyvarr inte stanna langre i min hem bygd Kivijarvi, you know
this famous place, yes? Ty sen ska jag
resa tillbaka för att sköta om mina tranbar nar sasongen börjar igen. Om det ar lönande? Oh, yes, skriv upp det reportern, skriv upp
det. Gubben Jansson har sysslat med det
i 45 år och had 10 fullvuxna barn i Amerika och ingen vet huru manga
barnbarn. Hustru min hon var ocksa har
forra aret, men jag hade inte tid den gangen.
Och nu ska jag i vag med forsta
lagenhet till hembygden.
Sjutton ar
som lara-
rinna bland
ifodin-
garna i
Alaska
Att under
17 års tid ha verkat som lararinna bland infödingarna i Alaska torde vara en
prestation, som icke alla kvinnor hunnit med.
Fru Alma Ander-
new column
sen från
Liljendal kan emellertid sta för en presentation och det ar forståeligt att det
ar med verkligt intresse vi bedje henne beratta något, om livet daruppe i det mångomtalade
guldgravarsamhallet.
-Det hela
ar verkligen icke så markligt, sager fru Andersen pa sitt anspråkslösa satt.
Det var i juli 1921 min man som var dansk, och jag drog upp till Alaksa, där
min man skulle bli larare i en av de
ambularade guvernamentsskolarna. Endast
några månader efter dog han en och vad var naturligare än att jag -- mig det
var värv han hade haft för ansikt att handhava.
Sålunda kom det såg att jag blev lararinna i Alaska och dar har jag
sedan dess stannat.
- Forhållandena
daruppe aro fortfarande mycket Primitiva.
Men kanske just harfor, for att det annu finnes så oerhort mycket att
gora dar for att bringa landet till civilisation och kultur, ar arbetet i
hogsta grad intressant. De barn vi undervisa forstå icke engelska då de komma
till skolan. Smaningom forsoka vi hos
dem implanta kunskap i detta språk, men vi strava tillika till att de skola
bevara sitt modersmal genom att lara dem tanka på badå spraken. Eskomabarnen aro mycket laraktiga och bemoda
sig om att tillgodogora sig undersvisningen.
En marklig egenskap ar deras konstnarliga anlag, sarsilt deras intresse
for sang och musik.
- Sedan ar det bara att tillagga att det nu ar
trettiotva ar sedan jag emigrerade till Amerika och under hela denna langa tid
har jag icke besokt hemlandet. Det ar ju
en valdig vag fran Alaska och jag har nu rest ungefar halva jordklotet runt
under denna resa. Finland glomma vi
amerikafinlandare aldrig, huru lange vi an akulle vistats i det stora landet i
vaster. Alla somrar har jag dromt om att
an en gang fa hora goken och larkan. Ni
kan forsta med vilken gladje jag ser att mina drommar nu bli uppfyllda. Jag kommer att stanna i Finland att ar och
sedan styr jag igen kosan till Alaska och mina eskimabarn dar.
Stillastående
affars-
liv i
amerika
-Affärslivet
i Amerika utmärkes for närvarande av stillastaende, sager Mr. Koll. Det kan icke fordoljas, att det uppsving, som
ratt de senaste åren efter depressionen, avstannat. Det år svårt att säga varpå detta kan bero;
kanske kunde man säga att vi här ha att gora med en svit av depressionen och
att det fordras
new column
en tid av
lugn for att uppsvinget igen skalll kunna fortsatta. Till en del blidraga de talrika
strejkerna,
som atlösa varandra den ena efter den andra, att gora laget osakert.
-Finlandsvenksarna
sla sig i allmanshet val ut i Amerika.
Fa na stora formogenheter, men ingen faller heller samhallet till
last. Under den varsta depressionen
arbetade jag sjalv med i den organisation, som omhanderhade hjalpverksamheten,
men icke i ett ende fall kommer jag ihag att en finlandsvensk emigrant skulle
ha behovt anhalla om hjalp.
No comments:
Post a Comment