Husmodern, January 1939, Julius Wellhagen Column

In Husmodern #2, 1939, Julius Wellhagen again appears in his column, VARDAGENS SJÄLAVÅRD.  The subscription Linnea Gord's Faster Emily sent her expired after 1937-1938.  Another subscription appeared late in the 1940s.  Julius Wellhagen had visited Tacoma in 1938 in search of Swedish Immigrants who had not contacted their families.  Below find the English and Swedish. 

EVERYDAY CURE OF SOULS

We have a superstitious idea of age-limits – abolish these!

Sitting crowded, to have it crowded as they say, is not always about financial or other difficulty. The marvelous life has an unfathomable ability to change things . There is always something inside it that happens. No, sitting cramped in a deeper sense is to have it narrow about their personality.

I think of the work -burdened housewife , surrounded by a small rural place or city. Monotony pulls up tight boundaries around her.  She comes out of nowhere, do not have time to read anything. Her lifting and stimulating special interests have numbed. It need not be a rift in the home, but the children are not able to trigger her joy , nor the man is able to. The days lose their healing. The weeks and the years become shadowy . The soul has it crowded.  It is to start with a need to marshal on the work load , cost what it does. The first step for a worn man searching journey itself is the rest of the body, which is the soul of life's foundation.

 

But this is not enough for you. The borders around your world must really brighten. It is allowed to go so that you finds life's golden river in your children , you realize that they carry your essence on, that they are worthy of your work and that they will pay you back in your old age as good people . Furthermore, you discover that your husband is no longer your youth, the love of ideal figures, but

in all his strength everydayness something much better and higher.

 

Another : the home is really your world, that does not just extend to the next rest, next Sunday, next weekend but is the great healing , strengthening and elevating meaning in your task.

I think of people who have solitude and a strange world around them. Death has made them alone , divorce, perhaps other circumstances
( new column )
Maybe you have chosen to go alone  through life and at work find meaning in life.

It is so quiet and lonely in the nest , as you call your world. Never let solitude be prevalent in your life! Step right up to the river of life! Its brim is yours! The spiritual sympathy may be far more valuable for you than a marriage. Maybe your status as a free and independent cause such initiatives and deeds, than you otherwise would have been able. Discover such , it becomes a widened world.

Many wasting of concern over the years run. The fear of growing old. One-part, I believe that this is because unfortunately in our old aristocratic culture linger superstitious beliefs of the age differences . Adolescence be too short because their healthy waves must stay within an artificial limit. Middle Aged in turn suffer the intrusion of an equal artificial border with age. We share in other words, life after pieces and sentences, whereas in fact the whole life is a single internal context, a context that never knows artificial boundaries and there never gets old .
We need not be strange , mysterious worship to make life in this way . But life itself demands that we are making it that way. And even in our last hour, when the limit is around us is narrowest, desire life to be taken so .

Others make a world of narrow observance. The gaze into the culture and daily life world. I now avoid the cinema , the theater, the higher literature and all those things , it extinguishes the natural joy within me, pulls me away, struggles to keep me away " of the world" . it
method is based on his own geniality debt put God's world, that tight access and austere to himself and others to subsequently end up in sterile self-sufficiency. Our culture , our general opinion has yet left a leaven of non-evagelistic asceticism. We have too much spiritual
fear , too much timid lack of independence . In other words, man must not reinterpret God's world after their fancy and his joviality without letting his view of life dominated by the Christian judgment first given to us humans is too small for the creation, squandering the Father and the certainty that the world , life , too is lavishly .

The first practical experience of this over your life is to see new , sunlit boundaries around an enlarged , Beautiful World .

VARDAGENS SJÄLAVÅRD 

Vi ha en vidskeplig uppfattning om åldesgränserna - upphäv den! 

Att sitta trångt, ha det trångt som man säger, betyder icke alltid att ha det ekonomiskt eller på annat sätt svårt.  Det förunderliga livet har en outgrundlig förmåga att förändra saker och ting.  Det sker alltid något inuti det som sker.  Nej, att sitta trångt i djupare mening är att ha det snävt omkring sin personlighet.

 

Jag tänker på den arbetstyngda husmodern, omgiven av sina små, på landet eller i staden.  Enformigheten drar upp snäva gränser kring henne.  Hon kommer ingenstans, hinner inte läsa något.  Hennes lyftande och eggande särintressen ha domnat bort.  Det behöver inte vara en rämna i hemmet, men barnen förmå icke utlösa hennes glädje, icke heller mannen förmår det.  Dagarna mista sin inr läkedom.  Veckorna och åren bli skuggiga.  Själen har det trångt.  Det är att börja med nödvändigt att rangera om arbetsbördan, kosta vad det kosta vill.  Första steget för en sliten människa att söka resa sig är att vila till kroppen, som är själslivets fundament.

Men detta är dig icke nog. Gränserna kring din värld måste verkligen ljusna.  Det får lov att gå så till att du återfinner livets gyllene flod i dina barn, inser, att de bära ditt väsen vidare, att de äro värda ditt arbte och att de skola löna dig igen på din ålderdom i form av att bli goda människor.  Vidare måste du upptäcka att din man icke längre är din ungdomskärleks idealgestalt utan i all sin hållfasta vardaglighet något mycket bättre och högre. 

Ännu ett:  hemmet är verkligen din värld, som icke bara sträcker sig till nästa vilopaus, nästa söndag, nästa helg utan är den stora läkande, stärkande och lyftande meningen i din uppgift.

Jag tänker på människor, som ha ensamhetens underliga värld omkring sig.  Döden har gjort dem ensamma, skilsmässa, kanska andra omständig

(new column)

heter.  Kanske har du valt att gå emsam genom livet och i arbetet finna en mening med tillvaron.

 Det är så stilla och ensligt i det rede, som du kallar din värld.  Låt aldrig ensligheten bli forhärskande i ditt liv!  Stig fram till livets flod!  Dess brädd är din!  Den själsliga sympatien kan vara långt mera av värde for dig än ett äktenskap.  Kanske kan din ställning som fri och obunden utlösa sådana initiativ och gärningar, som du annars aldrim skulle ha mäktat.  Upptäcker man sådant, blir det en vidgad värld.

 Många täras av oro över årens flykt.  De rädas för att åldras.  Endels tror jag att detta beror på den tyvärr i vår gamla förnäma kulturnation kvardröjande vidskepliga uppfattningen av åldersskillnaderna.  Ungdomsåren bli för korta, darför att deras friska böljeslag maste stanna bid en konstlad gräns.  Medalåldern i sin tur lider intrång av en likaledeskonstlad gräns mot ålderdomen.  Vi sonderdela med andra ord livet efter tycken och meningar, medan vi i själva verket hela livet är ett enda inre sammanhang, ett sammanhang, som aldrig känner några konstlade gränser och där aldrig någon blir för gammal.

Vi behöva icke bli underliga, mystiska livsdyrkare för att fatta livet på detta sätt.  Men livet självt begär att vi fatt det pa det sättet.  Och ännu i vår sista timma, när gränsen omkring oss är snävast, begär livet att bli fattat så.

Andra göra sin värld snäv av observans.  De blicka ut i kulturens och det dagliga livets värld.  Nu undviker jag bio, teater, den högre litteraturen och allt sånt där, släcker den naturliga glädjen inom mig, drar mig undan, kämper för att hålla mig undan "varlden".  Den

metoden är att utifrån sitt eget gemyt skullägga Guds värld, att snäva åt och strama till för sig själv och andra för att därpå hamna i steril självtillräcklighet.  Vår kultur, vår allmänna uppfattning har ännu kvar en surdeg av oevangelisk

asktism. Vi ha för mycken andlig

rädsla, för mycket räddhagad osjälvständighet.  Med andra ord:  människan får inte omtolka Guds värld efter sina tycken och sitt gemyt utan låta sin livssyn domineras av att kristensdomens första gåva till oss människor är tillliten till den skapande, slösande Fadern och vissheten att världen, tillvaron ocksa är slösande rik. 

Den första praktiska erfarenheten härav över ditt liv är att se nya, solbelysta gränser kring en utvidgad, härlig värld.